Humorhimlen, really?
Idag, eller de senaste dagarna har så gott som all tankeverksamhet gått åt lägenhetshållet. Vi kan nog ha bestämt oss för att se om vi kanske kan hitta en lägenhet som är stor nog för två. Vi har bestämt oss för det rättare sagt. Läskigt. Särskillt att säga det out loud. Det är väl först när man säger det som det blir på riktigt och det är först när det blir på riktigt som man kan bli besviken, ledsen, sårad. Fy fan! Är det värt det? Ja, det är det, det är världens bästa kille. Hoppas jag. Men nu var det inte min sargade relationshistorik det här skulle handla om utan om gnäll på världen, hur fel folk har och att det är så gött att man får sitta hemma i sin vrå och "veta bäst". Sweet!!
Och om att jag också vill vinna på lotto. Ok 215 miljoner är väl kanske lite till att ta i. Med risk för att låta avis så njaaa, jag kan nog klara mig utan de problemen. Om jag däremot hade vunnit kanske... 20 miljoner. Då skulle jag välja ut vilket hus jag ville ha och sen knacka på och köpa det. Eftersom jag inte behöver ett palats att bo i så borde 20 miljoner räcka. Jag tror inte att jag är intresserad av att få slippa jobba resten av livet. Är det inte rätt gött att jobba ändå. Även om man hatar det vissa dagar. Dessutom så skulle jag nog köpa en Porsche Cayenne och göra om till taxi. Och sen räkna hur många störda blickar man får varje dag. Kul!
Idag lyssnade jag på Humorhimlen i P3. Jösses körs! Ett humorprogram med en sån partypooper till programledare. Är inte det konstigt? De spelade upp ett klipp från Hassan där Erik Haag (?) först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem. Roligt! Efter det här klippet så kommer tråktantprogramledaren och ska berätta vad det var vi hörde. Och berättar precis exakt vad det var vi hörde. Man kan väl tänka sig att det räcker med "Det där var från Hassan 1994, haha". Men nä, istället säger hon "Det där var från Hassan där Erik Haag först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem." Eeh, ja, vi hörde det. Skämt slutar vara roliga om man förklarar dem. "Haha, fattar du??? Tomaten blev ketchup när den blev överkörd. Fattar du?? Haha!!!"
Och om att jag också vill vinna på lotto. Ok 215 miljoner är väl kanske lite till att ta i. Med risk för att låta avis så njaaa, jag kan nog klara mig utan de problemen. Om jag däremot hade vunnit kanske... 20 miljoner. Då skulle jag välja ut vilket hus jag ville ha och sen knacka på och köpa det. Eftersom jag inte behöver ett palats att bo i så borde 20 miljoner räcka. Jag tror inte att jag är intresserad av att få slippa jobba resten av livet. Är det inte rätt gött att jobba ändå. Även om man hatar det vissa dagar. Dessutom så skulle jag nog köpa en Porsche Cayenne och göra om till taxi. Och sen räkna hur många störda blickar man får varje dag. Kul!
Idag lyssnade jag på Humorhimlen i P3. Jösses körs! Ett humorprogram med en sån partypooper till programledare. Är inte det konstigt? De spelade upp ett klipp från Hassan där Erik Haag (?) först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem. Roligt! Efter det här klippet så kommer tråktantprogramledaren och ska berätta vad det var vi hörde. Och berättar precis exakt vad det var vi hörde. Man kan väl tänka sig att det räcker med "Det där var från Hassan 1994, haha". Men nä, istället säger hon "Det där var från Hassan där Erik Haag först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem." Eeh, ja, vi hörde det. Skämt slutar vara roliga om man förklarar dem. "Haha, fattar du??? Tomaten blev ketchup när den blev överkörd. Fattar du?? Haha!!!"
Kommentarer
Trackback
