Mitt i naturen.
I torsdags var jag som så många gånger förr ute i obygden med min lilla bil. Plötsligt traskar det ut en älg på vägen. Jävligt läskigt. Stora som fan är de. Ännu läskigare är det att den mötande bilen kör på älgen. Den hann över med halva kroppen men får en smäll över bakbenen och glider upp och gör ett assprint i vindrutan. Sen sprang han iväg. Jag stannade och hjälpte den ganska skärrade kvinnan att ringa polisen och hänga ut en viltmarkering till jägaren. Tur att det gick bra. Älg är ju inte riktigt roligt att köra på.
Det som slog mig sen och som jag har tänkt mycket på är hur hjärnan fungerar. I en sån situation tänker man så in i helvetes fort. Man tänker liksom i hela meningar men mycket snabbare än man normalt gör. Hur lång tid tar det för en älg att gå över vägen? 3 sekunder kanske. På de sekunderna hinner jag tänka "där kommer en älg", bromsa in ganska kraftigt, "det är lugnt han hinner över", "den andra bilen hinner inte" och SEN krockar de. Hur vet hjärnan att det är akut och man måste speeda upp tankarna?
Anledningen till att man säger att man ser sitt liv passera i revy när man tror att sin sista stund är kommen är för att hjärnan letar efter en liknande situation för att veta hur man ska hantera nuläget. Grymt.
