Sett och Hört

Jag tänkte zappa lite och gjorde det med bravur. Missade de tre första målen och den omtvistade utvisningen. Men jag fick ju iallafall se tre mål i andra halvlek. Jag tycker det är extra roligt när inhoppare får göra mål. Idol bjöd väl inte på några överraskningar. Några var bra, andra var inte riktigt lika bra. Hon, tjejen med gitarren som hade skrivit sin låt själv verkar bra. Heja henne. Synd att man inte orkar se mer än auditionavsnitten.

Min fina sambo tränar idag. Sen skulle de ha möte. Han sa att han skulle bli lite sen hem men att han nog var hemma till andra halvlek. Gulligt! Matchen är slut för länge sen och jag gissar att de kanske har börjat mötet nu.  Självklart höll jag masken när jag skrattade inombords åt hans medvetna eller omedvetna förskök att verka vilja se matchen hemma. Fin är han iallafall. Den finaste faktiskt.

Rubrik alltså. Töntig som man är så försöker man komma på nåt kort, koncist och roligt men det gick inte.

Igår invigdes det nya matsalsbordet officiellt. En middagsbjudning på slottet. Grill och rotfruktsgratäng. Och vin. Massor med vin. Sweeet! Rolig kväll men jag saknar mina girls.

Dags för dagens dos av Sopranos nu tror jag. Kanske en av världens bästa serier.

Hörrödu, Rikard Olsson (heter han va? programledarn?), Buddy Holly ringde och ville ha tillbaka sina glasögon.

Jösses körs vad jag har fått gjot mycket idag. Sprang rundan på 15 (!) sekunder mindre idag än sist. Sen till stan och hämta skostället som var beställt, köpa ett par livsnödvändiga klädesplagg (vita leggings som jag ska byta till gråa och en stooor fin top som magen kan var hur mjuk den vill i). Sen var jag i den gamla lägenheten och sålde den gamla tv-bänken som har stått i förrådet i några år. Efter mathandling och hemkomst började vi slänga upp grejer på väggarna. Tavlor, hyllor, vinställ och sånt jox. Fast det tog inte så lång tid innan jag blev så hungrig att det inte gick att samarbeta så jag gick och fixade mat istället.

Fan, nu gjorde jag så som jag inte vill göra egentligen. Jag vill inte att det här ska vara en dagbok där jag berättar om min dag. Det är ju så galet ointressant. Det får stå kvar, det är nog ingen som blir drabbad. Men det ska inte upprepas.

Här är en fråga. När får man börja ha stövlar? Det är för somrigt än va?

Kurs hela dagen. En ledig dag förlagd i halmstad för att gå nån sorts kurs i färdtjänst/resam. Ja, det är sådags nu. Nu när vi är nere på en hundradels planet jämfört med tidigare. Vi var 13 personer på den här kursen. Alla körde personbil utom en som körde buss. Ändå skulle vi ägna två timmar åt vilka lagar och regler som gäller för fastspännande av rullstol i buss. Mmm, om ni ringer varandra istället så kan vi åka hem. En bortkastad dag. Ska aldrig gå på kurs mer.

...on my own. Lalalalala...

Jag gör ett nytt försök. Den här gången ska det nog gå eftersom min boendesituation är lite annorlunda nu. Lite bättre nu. Nu kan man gå omkring i lägenheten och känna sig som hemma. För jag ÄR hemma. Cool!

Anyway. Jag börjar om. Samma idé som innan. Nu kör vi!

Nähä, om man skulle ta och säga upp sig från jobbet. Kanske satsa på en mer lukrativ sysselsättning. Igår drog jag nämligen hem min första spelvinst. Först och första förresten, kanske inte helt enligt sanningen. Jag har ju faktiskt fått in en och annan elva på stryket men det har inte gett mer än två tre hundra spänn per gång. Nu snackar vi min första RIKTIGA spelvinst. Fem matcher och femtio satsade riksdaler resulterade i tvåtusensexhundra kronor. Wohoooo!!! Nu tänker alla som läser det här (alla miljarders miljarder människor) att "mäh, hon har ju säkert spelat för så mycket för länge sen och ligger back ändå". Men serru... det har jag nog inte gjort. Ska räkna lite snabbt. Spelar på oddset för kanske 100-150 i månaden sedan i oktober. Stryktipset var lika mycket ett tag men sen tips-SM så har jag spelat på stryktipset varje vecka så det blir väl ca 250 i månaden sedan februari. *räkna räkna* Sedan oktober har jag lagt ca 2550kr på spel. Så jag har gått plus med kanske 800. Sweeet!! Framför allt så är det roligt att vinna. Och för alla er (samma miljarders miljarder som innan) som är oroliga: Det är lugnt, jag har råd ;) Dessutom så kan jag inte säga upp mig från jobbet för jag är ju inte anställd.

Ja, det är kanske lite väl privat att berätta allmänt om sitt hälsotillstånd. Fast then again, hur "allmänt" är det egentligen? Inte så värst antagligen. Och med tanke på att jag fick reda på det här genom en blogg och det kändes som en befrielse så kanske kanske att man kan befria någon som klickat sig vilse och hamnat här.

PMD är en svårare form av PMS. Det står för Premenstruell dysfori. Det finns hjälp att få för det. Jag vet inte om jag vågar be om hjälp för jag är rätt feg. Men det känns bra att veta att det finns. Framför allt så känns det bra att veta att jag inte är galen och har inbillat mig.

Ett gammalt band från förr som fallit i glömska har dykt upp igen. Train. Bra grejer. Deras nya "radioplåga" Soulsister är somrig och glad. Den vill jag gärna höra nere vid ankaret ett grillkväll.

För några dagar sedan fick jag höra en intressant sak i taxin. "Helvetet måste vara ett ställe där man enbart möter sig själv, både fysiskt och psykiskt." Tänk på det en stund. Jag kan nog hålla med.

Jag såg den filmen igår. Jag vet, jag vet, den är flera år gammal och en sån som jag som till och med förespråkar svensk film borde verkligen ha sett den för länge sen. Men det var först igår som det blev av. Den som väntar på nåt gott... Kjell Bergkvist for the win!!

Idag har jag jobbat och bara blivit irriterad på allt som sagts/spelats på radion. Ibland har man såna dagar. Kan inte riktigt förklara det. Det var iofs en "intressant" diskussion i Brunchrapporten i P3. Den handlade om vilken musik det svenska folket lyssnade på när de har sex. Svår fråga. Kunde inte lyssna klart på det för killen som gjorde reportaget började "testa" den musik han tipsades om. Gjorde sexljud i takt till bland annat Bob Marley och Chris Brown (inte som duett, utan var för sig). Just då skulle jag hämta en nästan 90 år gammal man på sjukhuset. Vi vill ju inte ha några hjärtattacker i bilen. Not on my watch...

Igår eftermiddag hittades en kropp tillhörande en man i hamnen. Med största sannolikhet David som varit försvunnen i nästan två månader. Idag i tidningen stod det att hans anhöriga underättats så man kan väl att anta att det var mer än en gissning att det var han. Hur tragiskt det än är att han hittats död så känns det ändå rätt skönt. Det kan väl inte finnas nånting värre än att undra var någon är, hur den mår, om den lever. Hellre veta. Det alla undrar nu är huruvida han bragts om livet eller om han bara haft en jäkla otur. Hoppas innerligt på otur.

R.I.P. David Birgersson

Vad är man rädd för när man vägrar svara på dolt nummer? Jag har flera kompisar som struntar i det om de inte ser vem det är. Vem tror de att det är? Kan det vara Baltic Inkasso som ringer och lägger hästhuvuden på luren? Och om det nu skulle vara nån sån otäcking, skulle man slippa hästhuvudet om man inte svarar? "Nähä, inget svar, då får vi hota nån annan istället. Typiskt." Jag har dolt nummer. Jag ringer sällan för att hota nån.

Idag börjar jag min nya karriär som coach. Jag ska coacha min vän som vill ha lite stöd i träning och kost typ. Man kanske borde köpa kamouflagefärgade kläder och kamofärg till ansiktet. Bara för att gå in i rollen. Närå, det blir lite mjukstart idag bara. Vi kom överrens om att låta påsken passera innan allvaret börjar. Men jävlar vad snygga vi kommer bli, välkommen beach 2010! =)

Idag, eller de senaste dagarna har så gott som all tankeverksamhet gått åt lägenhetshållet. Vi kan nog ha bestämt oss för att se om vi kanske kan hitta en lägenhet som är stor nog för två. Vi har bestämt oss för det rättare sagt. Läskigt. Särskillt att säga det out loud. Det är väl först när man säger det som det blir på riktigt och det är först när det blir på riktigt som man kan bli besviken, ledsen, sårad. Fy fan! Är det värt det? Ja, det är det, det är världens bästa kille. Hoppas jag. Men nu var det inte min sargade relationshistorik det här skulle handla om utan om gnäll på världen, hur fel folk har och att det är så gött att man får sitta hemma i sin vrå och "veta bäst". Sweet!!

Och om att jag också vill vinna på lotto. Ok 215 miljoner är väl kanske lite till att ta i. Med risk för att låta avis så njaaa, jag kan nog klara mig utan de problemen. Om jag däremot hade vunnit kanske... 20 miljoner. Då skulle jag välja ut vilket hus jag ville ha och sen knacka på och köpa det. Eftersom jag inte behöver ett palats att bo i så borde 20 miljoner räcka. Jag tror inte att jag är intresserad av att få slippa jobba resten av livet. Är det inte rätt gött att jobba ändå. Även om man hatar det vissa dagar. Dessutom så skulle jag nog köpa en Porsche Cayenne och göra om till taxi. Och sen räkna hur många störda blickar man får varje dag. Kul!

Idag lyssnade jag på Humorhimlen i P3. Jösses körs! Ett humorprogram med en sån partypooper till programledare. Är inte det konstigt? De spelade upp ett klipp från Hassan där Erik Haag (?) först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem. Roligt! Efter det här klippet så kommer tråktantprogramledaren och ska berätta vad det var vi hörde. Och berättar precis exakt vad det var vi hörde. Man kan väl tänka sig att det räcker med "Det där var från Hassan 1994, haha". Men nä, istället säger hon "Det där var från Hassan där Erik Haag först ringer till två pizzerior och sen till två gubbar som båda heter Sven Gustafsson. Sen kopplar de ihop samtalen så att ingen vet vem som har ringt vem." Eeh, ja, vi hörde det. Skämt slutar vara roliga om man förklarar dem. "Haha, fattar du??? Tomaten blev ketchup när den blev överkörd. Fattar du?? Haha!!!"

Dagens stora samtalsämne i både radio och TV (tidningar har jag helt missat hela dagen) har varit skoltoalettsvåldtäkten. Åh, vilken hjälte han har varit det jävla mongot. Att en hel by kan få ett sånt sammanbrott i masspsykos är vansinnigt! "Nä men han som är så snygg, populär och trevlig kan väl inte göra nåt sånt". Inte ens ett erkännande får folk att förstå vilket kräk som gömmer sig bakom den fina fasaden. Människor förväntar sig att folk som gör såna otäcka saker mot kvinnor och barn ska se skräckinjagande och obehagliga ut. Josef Fritzl kvalade ju inte riktigt in till årets man. Varför ska den där snorungen få förstöra hennes liv och få leva sitt liv vidare utan sociala konsekvenser? Varför ska hon straffas för nånting som han har gjort?

AIK har en hög med spån till supportrar. "Fan också, vi kan inte spela hockey, vi måste slå ner de andras tränare! Kom igen killar! Vi nitar dem!! Öhh, Ok!" Jag kan inte förespråka nån form av våld alls men det verkar väl rimligare att man vill slå ner sin egen tränare. Jag tycker inte det är riktigt ok att klandra Rögle för att göra sitt bästa för att vinna. Jag trodde det var det som var själv grejenmed en serie liksom. Hoppas att AIK aldrig går upp i elitserien igen.

Idag hämtade jag en gammal man som ville ha skjuts hem. Plötsligt börjar han skratta och säger "Å här kör dom runt runt." Skrockeliskrock. Vi kom in i en rondell. Det tyckte han var roligt. Det var inte riktigt lika roligt när mannen var hemma och det visade sig att han var lite inkontinent och efterlämnade sig en fläck i sätet. Hans dementa charm var som bortblåst.

För här kommer de första funderingarna som jag velat säga till nån utan att kunna. 

På morgonen brukar jag växla mellan Mix Megapols Äntligen morgon och P3´s Morgonpasset. Tyvärr så har jag lite svårt för vikarien i Morgonpasset så det kommer nog bli mindre av det framöver. Så idag blev det Äntligen morgon. Gäster var bland andra Simon och Tomas, ni vet inredningsparet från vilken kanal det nu kan vara. De var där för att prata om säsong två av Sveriges fulaste hem. Det var när de uttryckligen sa att "det bor många med knäpp inredningsstil i det här landet". Jaha? Och exakt vem besämmer vad som är knäppt och inte? Måste man ansöka och få godkänt? Nä, jag kanske inte heller tycker att de är snyggt med virkade dukar under alla prydnandssaker. Men jag kanske inte gillar prydnadssaker alls. Och kan man inte få ha de där virkade dukarna om man vill? Jag har såklart också tänkt på att de som är med i det där programmet förmodligen vill ha hjälp med att fixa till det i sitt hem. Men jag vet inte riktigt om jag tycker att det är rätt att be två människor som man inte alls känner, eller snarare som inte känner mig, att styla mitt hem. De där "fula" grejerna finns väl där av en anledning, det kanske finns en historia bakom. Vad händer när man bytt ut alla rottingmöbler och hötorgskonst? Tänk om man inte trivs i högblank pianolack? 

En annan sak som fick mig att titta argt på radion var när det var Önskelunch på Mix. Vad försiggår i huvudet på den människa som sitter hemma i sin vrå och vill passa på att skicka en hälsning till sin bästa vän och önskar Anna Bergendahls melodifestivallåt. Men för....! Den spelas ju två gånger i timmen. Det finns hur många bra låtar i världen som helst. Damn it!!

Så... Var det lika skönt för dig som det var för mig?

  

Nä, nu gick det inte längre. Varenda dag, eller iaf varenda dag jag har jobbat, så har jag hört nåt på radion som jag vill kommentera. Det är tyvärr sällan man har någon att kommentera till, vilket kan verka konstigt eftersom jag är taxichaufför och har människor i bilen nästan hela tiden. Men även om Asta 85 skulle vara intresserad av vad jag tycker om  Mix Megapols morgongäst så skulle hon ju ändå inte höra vad jag sa. Därför mina kära vänner, eller vem som helst som klickar förbi, ska jag ventilera mina tankar här istället. Visst verkar det spännande!?

 

Klara, färdiga, KÖR!!

 

(Ska bara lista ut hur man snyggar till det här också så att rubriken inte blir rosa och så att jag slipper bilder på skor i överkant. Hur svårt kan det va?)